tisdag 19 augusti 2008

DRÄNKT BIBLIOTEK

Jag drömmer att mitt bibliotek har förlorats i havet och om morgonen går jag, med en kluven känsla av lättnad och en gnagande känsla av oåterkallelig förlust fram och åter över stranden och stirrar ut över det tjocka grå vattnet, som ligger stilla och okrusat i vinden som vore det snarare än vatten, segt och cementerat likt torkad sirap. Stranden är fortfarande våt efter stormen, och jag bär med mig de tomma kartonger vi i bokhandeln använder, gamla nötta kartonger, som tejpats varv efter varv för att leva ytterligare år att överbelastas och brutaliseras, med katrongbottnar som allt mer påminner om landskap av grus, kvistar, fimpar och aska, dekadenta modellvärldar av asköknar, fimpskogar och grusmassiv, över vilka de stormande grå himlavalvet av molnlika dammråttor sedan länge kollapsat. Likt bokhandeln är dess nötta kartonger jordade om inte jordsatta, men utan himlar att stirra upp i genom svepningen. Skyarna har sedan länge börjat rossla, de blå gängorna knaka i fogarna och själva solen, rasslande likt en illa uppsatt kristallkrona på en allt för tunn tråd, har centimeter för centimeter hasat sig ned mot jorden, elden kyligt klirrande i fallet och det gulröda flammande glaset krossat i bitar över torget och gatan utanför. Så är alltså himlen över min nattliga strand den bakom en nedriven kuliss, ett openetrerbart intet i vars valv de tomma krokarna efter det som varit skruvar sig genom mörkret. Någon borde hänga upp gardinen igen. Också havet, utmed den orena, uppslagna, dynglika sanden har kolorerats till en kolsvart göl av skuggorna från stormens upprivna och kringströdda sjögräs. Och det är inte villigt jag sätter fötterna i den sega klibbiga slaggen. Försiktigt böjer jag mig ner och skjuter de klängande växterna åt sidan, rör mig allt längre utåt och börjar, likt frukter, eller tama fiskar, plocka min böcker från havsbotten. Bladen har redan smält samman, och trots att de flackar likt flata tentakler under ytan, sluter de sig likt musslor när jag sliter upp dem, suger samman bladen mellan de varpade pärmarna. Jag fyller mina kartonger. Och sedan sitter jag i sanden med mitt drypande bagage och oläsbara minnen och drömmer om de titlar jag förlorat; Kafka, Bulgakov, och min avklädda tummade kopia av Faber's Book of Madness.

3 kommentarer:

Anonym sa...

åh, den där texten är ju helt fantastisk! jag är väldigt, väldigt imponerad.

J sa...

Tack kära anonym, det värmde.

annemarie sa...

Åh, vacker så jag ryser... mina böcker, mina böcker...A-M