DER TOD UND DAS MÄDCHEN

Hennes ansikte hänger likt en bulldogs av tyngden från hennes många piercingar. De klättrar som ett pärlband i silver upp över hennes näsrygg och i valv av nålar över hennes hårt plockade ögonbryn. Hon griper tag i min axel. Och hon har ett av dessa hesa erotiska karibiska skratt som väsande dränker hennes rullande r. "I has a funerall" säger hon. "I is going to a funerall." "Tamarraw, I is going to the wake." Och hennes korpulenta väninna med den blonda afron virad i en turban skrattar hårt. Tze, tze, tze, likt en insekt: "She cares nuffing for the dead". "I care nuffing for the dead." svarar den piercade kvinnan. Hennes bläckfärgade ögon irrar över kostymerna. Hennes hud är glansig och håret flätat i ett mönster över skalpen. Ringarna över hennes fingrar klirrar när hon gnuggar handflatorna mot varandra. "It's my dad" säger hon "eis dead." Och tandraden blänker mellan hennes fylliga läppar. "I don't care eis dead, I want is to look pretty, is all, different." "You crazy bitch" flinar hennes väninna, och till mig, "Shes a crazy bitch." "I'm no crazy, I care nuffing for the dead." Och hennes västindiska skratt dränker musiken.
På hennes begäran plockar jag ned en balklänning i guld, med en maränglik kjol i spets och ett snörliv i lamé. Hon kommer ut ur provrummet likt en pojke i sin mors kläder, klumpigt hamrande med sulorna i golvet och de enorma kjolarna upphyskade mot de släta kolsvarta låren och brösten likt två tunga klot upptryckta i den snäva korsetten. Hon lipar åt spegeln och suger in den lilla guldkulan som genomborrar tungan. "Is perfect." "Them is gonna look, for sure. I is gonna say bye bye to papa in style." Hennes väninna skakar på huvudet. "My lady cares nuffing for the dead. Nuffing at all."