Jag och J äter sen lunch på Oink, en grotesk liten servering med en svinkadaver utsträckt i fönstret. Jag stirrar på aset medan vi äter, den gula vaxlika huden som slåt över uppbränt torkat fläskrosa över öronen och bogen. De halvslutna ögon i deras gräddade fickor ger djuret ett intryck av lättjefylld förnöjsamhet. Trynet badar i en grågul pöl av olja på den uppvärmda metallplåten. Över dess rygg har ett korsmönster av snitt skurits och långsamt glidigt isär när portionerna serverats under lunchen, medan benen bokstavligen är upplösta i ett konturlöst rosa berg av strimlat kött, endast knorren likt en eldröd korkskruv ännu definierbar. Svinet är kanske de enda djur som klär detta halvätna tillstånd, som också brutalt uppstyckad bibehåller ett nästan komiskt drag, och som därför är reklammakarens ultimata köttprodukt, skamlös och lycklig, får grisen gärna agera både slaktare, offer och konsument, en kannibalistisk treenighet, kan svinet bokstavligen leende ses snitta sin feta rosa kropp i skivor på en av de gamla affisherna på väggen.
J äter fläsk i bröd och jag dricker en läsk likt ett barn. Kvinnorna bakom kassan bär rosa t-tröjor, den yngre av dem har nålat fast trikåtyget i ryggen så att tröjan spänner ut kring den plumpa bh'n. De bär båda gristrynen i plast. Halvvägs genom måltiden kommer den enes pojkvän in och servitrisen kommer ut bakom den kromfärgade glasdisken och vrider undan trynet mot kinden och kysser honom med armarna om hans hals medan han klämmer sina händer om hennes höfter. Grisnäsan gungar upp och ner på hennes kind och det ser ut som om den andas djupt, som om den flåsar. Hon fingrar av sig de genomskinliga plasthandskarna bakom hans nacke och frigör den kväljande doften av uppvärmt fläsk och stekt lök. Och det ser ut som om hennes ansikte ska slitas i bitar när deras läppar säras och hennes små korvfingrar spelar över hans ryggtavla. Och sedan kysser de varandra igen och hela hennes lilla rosalätta ansikte sugs in mot hans läppar. Vi lyssnar till ljudet av deras vevande tungor och de täppta andetagen genom näsborrarna. Hon blundar. Han pressar hennes lilla kropp mot sig och hennes huvud vilar nästan horisontellt mellan hans nävar.
J sträcker handen över bordet och fångar upp mina fingertoppar och klämmer dem som om de vore en handske. Och vi känner oss så där generat självmedvetna som endast gammal kärlek gör i skuggan av yngre sådan. Som om vi aldrig rört varandra, som vi inte kan röra varandra, som om vi inte vet hur eller varför. Och inför den där manifesterade påminnelsen om gamla passioner tvingas vi var gång så pinsamt imitera den som för att bevisa för varandra att inget har förändrats och så sträcker alltså J handen mot min kind och drar mig närmare och vi kysser varandra, obekvämt lutade över bordet, och jag letar ovant in tungan mellan hans flottiga läppar och aldrig har akten känts mer medicinsk.
Detta slår mig: han smakar rökt simmigt fläsk och äppelsaft.
J äter fläsk i bröd och jag dricker en läsk likt ett barn. Kvinnorna bakom kassan bär rosa t-tröjor, den yngre av dem har nålat fast trikåtyget i ryggen så att tröjan spänner ut kring den plumpa bh'n. De bär båda gristrynen i plast. Halvvägs genom måltiden kommer den enes pojkvän in och servitrisen kommer ut bakom den kromfärgade glasdisken och vrider undan trynet mot kinden och kysser honom med armarna om hans hals medan han klämmer sina händer om hennes höfter. Grisnäsan gungar upp och ner på hennes kind och det ser ut som om den andas djupt, som om den flåsar. Hon fingrar av sig de genomskinliga plasthandskarna bakom hans nacke och frigör den kväljande doften av uppvärmt fläsk och stekt lök. Och det ser ut som om hennes ansikte ska slitas i bitar när deras läppar säras och hennes små korvfingrar spelar över hans ryggtavla. Och sedan kysser de varandra igen och hela hennes lilla rosalätta ansikte sugs in mot hans läppar. Vi lyssnar till ljudet av deras vevande tungor och de täppta andetagen genom näsborrarna. Hon blundar. Han pressar hennes lilla kropp mot sig och hennes huvud vilar nästan horisontellt mellan hans nävar.
J sträcker handen över bordet och fångar upp mina fingertoppar och klämmer dem som om de vore en handske. Och vi känner oss så där generat självmedvetna som endast gammal kärlek gör i skuggan av yngre sådan. Som om vi aldrig rört varandra, som vi inte kan röra varandra, som om vi inte vet hur eller varför. Och inför den där manifesterade påminnelsen om gamla passioner tvingas vi var gång så pinsamt imitera den som för att bevisa för varandra att inget har förändrats och så sträcker alltså J handen mot min kind och drar mig närmare och vi kysser varandra, obekvämt lutade över bordet, och jag letar ovant in tungan mellan hans flottiga läppar och aldrig har akten känts mer medicinsk.
Detta slår mig: han smakar rökt simmigt fläsk och äppelsaft.
3 kommentarer:
Se andras unga kärlek - vårda den man själv har - det finns ungdom och nytt i det gamla - det finns kvalitet i spruckna läppar och ny åtrå i gammalt kött. A-M
Det är tveksamt om jag någonsin har sett en bloggare som skriver såhär bra. Jag började följa den alldeles nyligen och jag tror inte att jag någonsin kommer kunna sluta.
Olga, tack så oändligt mycket. Du gör mig så glad.
Skicka en kommentar