PUB

Puben P på Broughton road präglas av den konstiga stämning som uppstår i barer frekventerade främst av den äldre medelklassens garderobshomosexuella. De sitter alltid ensamma lutade över sina pints, eller undantagsvis över sina GT's eller vitvinsglas, och väntar. Ingen rör sig, men luften är ibland så tjock, att en penny skulle singla likt en fjäder om den tappades och de kvardröjande ögonkasten sträcker sig likt en fin väv över disken i mahognyimitation, över de billiga kopiorna av Georgianska Chesterfield fåtöljer. Flatscreenen visar let's dance. Damtoaletten är orörd. Tvärs över gatan festar den yngre generationen på de mindre diskreta Planet Out, CC's, och Habana, i stark kontrast till det namnlösa kamaraderie som P erbjuder. Till skillnad från de äldre männen kommer jag inte hit för den outalade gemenskapen eller det korta igenkännandet som de utbyter sinsemellan, jag kommer hit eftersom det är en av få barer i stan där ingen kommer att försöka inleda ett samtal med dig. Efter det artiga utbytet med bartendern sitter jag liksom resten av klientelet i ensamhet och betraktar de förbipasserande.