Vädret har vänt, den svekfulle fan. En vit matta har dragit in över stan och hänger i sin frånvaro av färg tungt mot byggnadssiluetterna. De två färgerna tycks äta sig in i varandra om morgonen. Trots de intensiva kontrasterna flyter gränsen mellan det bländvita och taknocklarnas bläcksvarta oupphörligen samman, hela staden ser ut som en fet svart rök som hägrande slås upp i vinden och silas ut i himlen.
Endast South Bridge penetrerar upplösningstillståndet, likt ett valv över det lätta fuktiga intet. Lutad över de grönröda broräckena stirrar vi ut över tomheten. Ingenting går att se varken under, över eller bortom oss. Också solen har svalts i den våta havsdimman, och hänger likt en upplyst klocktavla utan visare, en patetisk slant, över the West End.
Photo: Andrea Galvani.
Endast South Bridge penetrerar upplösningstillståndet, likt ett valv över det lätta fuktiga intet. Lutad över de grönröda broräckena stirrar vi ut över tomheten. Ingenting går att se varken under, över eller bortom oss. Också solen har svalts i den våta havsdimman, och hänger likt en upplyst klocktavla utan visare, en patetisk slant, över the West End.
Photo: Andrea Galvani.
2 kommentarer:
Dina mästerliga utvalda bilder, fotografier gör texten och samspelet mellan ord och bild en större upplevelse än var och en för sig. Fotografiet fullkomligt älskar jag - hur var det nu - får jag dela det med dig?
A-M
Aber naturlich kära du. Låna på.
Skicka en kommentar