POST MORTEM

D gjorde en konstform av dödens närvaro. D's första barn, en dotter, överlevde inte, hon föddes miniatyrisk och askvit för över tjugo år sedan. Han och C förvarade hennes aska i en urna i sovrummet. När jag första gången besökte honom uppe på 75an, frågade han om jag hade träffat Anna. På frågan vem Anna var förklarade han att det var hans dotter. Verpå han reste sig hummande i strumplästen och förklarade att jag borde bli ordentligt introducerad. Och sedan rörde han sig ut ur rummet, riktningslöst och vaggande, medan cigaretten svedde de hopskrynklade rizzlapapprena i den gamla medelhavssnäckan han tillfälligt använt som askfat. Han kom tillbaka med en mässingsvas och höll fram den åt mig. För ett ögonblick väntade jag på att han skulle öppna det lilla locket och låta mig titta ned på askan, (kotymen vid introduktioner till de kremerade var upp till detta ögonblick något jag svävade i ovisshet om), men när han istället vinklade dess välvda sida mot mig, sträckte jag ut handen och lät den vila mot metallen. D nickade högtidligt, Lynn this is A, A this is Lynn. Han ställde ned henne på salongsbordet och drog av sig strumporna på det där offentligt privata sättet med vilket han utförde de flesta sysslor. Han hade två andra söner. Ibland brukade han säga om sin son, A, att han var Anna reinkarnerad, eftersom han hade en flickas fingrar, med långfingrar som smala sträckte sig över sina kamrater i V-formation. Nu tittade han på mig och nickade förklarade mot urnan: its her ashes, som om det inte redan vore uppenbart. She died before she was born. Jag rullade en cigarett. När D fick mig att känna mig obekväm rökte jag alltid. De skrumpna masklika stumparna i C's äggkopp var ett mått på min nervösa disposition. Ibland kunde jag känna illamåendet komma krypande när nikotinet knastrande briserade bakom ögonen, men det var inte mer än en gång jag rökte så många handrullade cigaretter att jag askvit stapplade ut i hallen och svimmade på den arabiska handknutna mattan, det orientaliska mönstret kaleidoskopiskt spinnande innan det slog över i bländvitt. När D plockade fram A, vilket han skulle göra ytterligare ett par gånger under vår vänskap, rökte jag gränslöst.