Kvinnan intill mig på bussen luktar bröd. Herregud, så hon stinker av bröd. Hon ser knappast ut som någon som luktar som bröd, nej istället kultiverad, välburen, aristokratisk rent av, men hennes mjuka kropp avger en nästan övermäktig doft av jäsande deg. Och hennes tunga svällande lår växer mot min klänning och klibbar mot mitt ben. I mitt värkande bakfulla huvud blåses hennes tunga kinder upp. Likt en Arcimboldisk profil, sväller hon okontrollerbart intill mig, pysande tunga guster av fermenterade bakämnen medan hennes hud reser sig ur hennes kläder.
Good grief, kvinnan stinker verkligen av bröd. Hon jäser. Den hårda bluskragen alltmer åtspänd runt hennes porösa nacke. Hennes små ögon redan förlorade i den beiga pudervita degen, förtvivlat irrande i de tunga vecken av hud. Och händerna, likt runda limpor sväljande den lilla plånboken och biljetten som hon allt mer nervöst kramar.
Mitt stackars huvud: bröd.
Doften av vete och jästsvamp och ur hennes mjuka luftiga hårbotten, den fräna odören av malt. Bröd. Hennes ansikte pressas ut mot fönsterglaset, sväller ut över ryggen till sätet, ned över golvet, över busstolpen och tillslut i tunga veck över min egen kropp, tills hon fullkomligt begraver mig i detta jäsande vete, och: doften av bröd.
Stackars kvinna. Mitt stackars huvud. Den kväljande smaken av surdeg mot tungan, och min fermenterade hjärna, jäsande i gårdagens rödvin.
Och: doften av bröd. Ofrånkomlig.
Good grief, kvinnan stinker verkligen av bröd. Hon jäser. Den hårda bluskragen alltmer åtspänd runt hennes porösa nacke. Hennes små ögon redan förlorade i den beiga pudervita degen, förtvivlat irrande i de tunga vecken av hud. Och händerna, likt runda limpor sväljande den lilla plånboken och biljetten som hon allt mer nervöst kramar.
Mitt stackars huvud: bröd.
Doften av vete och jästsvamp och ur hennes mjuka luftiga hårbotten, den fräna odören av malt. Bröd. Hennes ansikte pressas ut mot fönsterglaset, sväller ut över ryggen till sätet, ned över golvet, över busstolpen och tillslut i tunga veck över min egen kropp, tills hon fullkomligt begraver mig i detta jäsande vete, och: doften av bröd.
Stackars kvinna. Mitt stackars huvud. Den kväljande smaken av surdeg mot tungan, och min fermenterade hjärna, jäsande i gårdagens rödvin.
Och: doften av bröd. Ofrånkomlig.
5 kommentarer:
Otroligt bra skrivet!
Tack Niklas. En sorts sublimering av min sprängande huvudvärk.
Ja håller med. A-M
Jag blir sugen på att basta. När man häller öl på bastuaggregatet luktar det extremt mycket bröd. Kanske kom den tjocka kvinnan just från ett sådant bastubad.
Blir dock ej sugen på att vara bakis, det har blivit en allt för vardaglig åkomma för mig.
God fortsättning.
/Anders
Jag har en väns element som också luktar bröd. Det är en märklig doft, inte i egentlig mening obehaglig, men just när man är bakfull är det något visst med den där odören, jäst och surdeg. Inte helt olik alkohol, men samtidigt liksom groende, likt svamp.
God fortsättning du också.
/J
Skicka en kommentar