Hela natten kryper det in genom väggarna och golvplanken, de tunna susande konvivialiteten från våningarna intill, inunder, och över. Det låter som om möblerna skrattar, som om själva väggarna omsluter oss i detta varma löfte om förändring.
Endast vid tolv infinner sig ett ögonblicks tystnad, innan rymden, likt ett enormt tak, tycks slås in över världen, och i tunga skalv rasera runt omkring oss, likt en rämnande byggnad, det svarta murbruket visslande genom natten.
Rummet ännu flinande över våra rastlösa kroppar, över vår pånyttfödelse ur tolvslagets ruin.
I själva verket är det på tiden att jag efter nu tre år säger följande till er alla som håller mig vid liv här:
Tack.
Endast vid tolv infinner sig ett ögonblicks tystnad, innan rymden, likt ett enormt tak, tycks slås in över världen, och i tunga skalv rasera runt omkring oss, likt en rämnande byggnad, det svarta murbruket visslande genom natten.
Rummet ännu flinande över våra rastlösa kroppar, över vår pånyttfödelse ur tolvslagets ruin.
I själva verket är det på tiden att jag efter nu tre år säger följande till er alla som håller mig vid liv här:
Tack.
6 kommentarer:
Vågar man skriva - gott nytt år. Mamma
Det är jag som ska tacka dig min vackra vän.
Det är vi som ska tacka dig! Tack för att du skriver! A-M
Haha, ni två. Det är ni som ska ha tack.
Nöjet är helt på vår sida :). Tro inget annat.
Merci.
Skicka en kommentar