BAD

Jag studerar den miniatyriska virveln som kläcks upp över den redan dammiga ytan och som spinner likt ett ihåligt öga mellan mina fötter innan den hungrigt växer och rosslande suger i sig vattenmassan och upplöses. De vårtlika bubblorna utmed badkarsemaljen spricker med den sjunkande ytlinjen likt fräsande champagne eller vattenfyllda veruca. Och den upphettade dränkta huden avtäcks långsamt i sina nyanser av kräftrött och mjukt uppsvält vaxgult genomspunnet av blåa trådar. Och den nedbitna huden runt fingertopparna groteskt vit och flagnande. Sedan vattnet runnit av ångar kroppen. Reser sig värmen likt tjock rök ur de röda fläckarna över vader, lår och mage. Luften är kvävande. Det är som att ligga i en göl, detta klaustrofobiska akvarium, och känna kroppen långsamt torka ut. Runt omkring den serie fartyg som J samlat på sig och sjösatt över kaklet: miniatyriska fregatter, en enmanssegelbåt med kulörta segel, en Titanic i plast ännu ståndaktig i en glasflaska med målat vatten och J's piece de la resistance den handgjorda Mary Rose, en ståtlig karack med nikotingula segel och snidade skeppskanoner i silverfärg.

Foto: Michael Schnabel