fredag 20 mars 2009

REGINA

Dagens eupatrider är hopplöst maskerade. En nobilitet som frivilligt släpats genom rännstenen och vars kvarhängande egenskaper när uppenbarade harklade överskuggas med artiga referat till det ständigt föränderliga vädret. K pratar inte gärna om åren vid Eton (vars legendariska boating song D brukade sjunga på fyllan, den sista raderna i första versen Swing, swing together, with your bodies between your knees för evigt förvridna i mitt minne i D's homoerotiska parafrasering) och undviker ämnen som antyder hennes Kentiska uppväxt, liksom uppvisandet av hennes ceruleanblå ådrade underarmar, dessa rojala lemmar, med deras ärriga korsnät av vita masklika sömmar, mer eller mindre misslyckade försök att kapa det mest fundamentala av ankare. Endast hennes strama överklassaccent hänger kvar som en hägrande conferencier bakom rökridån och förlänar henne med en märklig renhet, som om hon polerats. Och språket är just detta: glasklart, artigt men ogenomträngligt, som vore det slipat lika skarpt som en kniv. Som om man kunde sätta fingrarna mot hennes oroliga monologer och försiktigt knacka på rutan och lyssna till det knastrande rörelsen i glaset. Och när man röker, hur den rullande grå luften slår tillbaka likt mot en vägg som satt hon där i adelskapets musee-monter och stirrade ut. Hon dricker toddy på is, en diafaniskt vit sötsliskig juldrink i ett skållikt glas, som hon håller mellan båda händerna, och som förmodar jag är hennes enda verkligt prodigala utgift. Hon syr sin egen garderob, tunga Harris tweed klänningar, genom vilka hennes slanka askvita kropp anas endast där hennes breda läderbälte dragits åt runt midjan. Och upprätthåller en strikt traditionell brittisk diet lika regelbunden som klockan, sausages and mash on friday, sunday-steak, battered cod, yorkshire pud. Men trots den så fint framkislade vardagen, trots den ansträngda mediokra estetiken förblir K något annat. Lika varm som en marmorstod i december, lika konkret som ett mytiskt väsen, och lika mänsklig som en gud.

Tavla: Queen Elizabeth I av Marcus Gheeraerts.

Inga kommentarer: