FAGIN

De kallar mig Fagin efter som jag mest röker upphittade cigaretter. Var dag ett nytt märke, torr men söt Amber Leaf, rynkiga Mayfairs, skägglik och aromatisk Golden Virginia, och vademecumdoftande mentolcigaretter med kritvita papper och filter, och nu de så exklusiva importerade Shanghai ciggen, i ett embosserat guldpaket utan varningstext, istället en skyline över vilken blodröda kinesiska tecken stämplats i kartongen, och ett fint etsat mönster som får Shanghai Oriental Pearl TV Tower att likna ett tempel ur vars översta våning själva lumina dei strålar, ett 20-paket upphittat i den uttömda plågsamt upplysta konstskolebaren. Jag röker dem i badet, i det gyllene vattnet av honungstvål och aska, och studerar de pareidoliska mönstren i de grå molnen som reser likt över mig, likt en miniatyrisk stormhimmel. Jag känner mig som en gudom medan jag stöper mina samtalspartners ur den grå röken, beniga pelarlika män som rullande böjer knä vid den vita emaljen. Asklika fjärilar landar över de grenlika benen som reser sig ur bröstkorgen. Skyar, hav och vatten. Shanghai.