torsdag 26 mars 2009

THE GREAT LOVER


Sömnen sadlar mig. Klatsch!
Hans tyngd är som om ett förbannat bergsmassiv som tränger sig upp ur ryggraden och spränger ut sina granitblock över sängen. Och lakanens veck piskar sina rapp. Klatsch!
Jag har knappast kontroll över den sadistiske ryttarjäveln. Klatsch!
Allt jag hör är hjärtats malande hovslag mellan örat och kudden. Och sömnens kvicka spön pryglade axlarna, hans sporrar sågande mot höften, hans sega stämma manande oss ner i avgrunden. Klatsch!
Kroppjävel, låt dig inte luras.

2 kommentarer:

Kersti sa...

Den vederkvickande sömnen och den rofyllda vilan ter sig väldigt avlägsen. Just nu känner jag mig som om jag ångat runt i manegen men ett eller annat rovdjur. Ont i hela kroppen det är sånt som följer i virusarnas spår. Kram

annemarie sa...

SÖMN - är klarvaken då jag läser detta. A-M