onsdag 30 april 2008

VY

Sedan nattens storm har dragit över är gatan urvattnat blekvit, överexponerad. Det blekt grå taket till den övergivna gamla fotostudien (genom vars krossade glasdörr vi en dag för månader sedan lyckades ta oss in, för att promenera runt i dessa stora fuktiga utrymmen som grannskapet glömt, den sugande vätan i trätrappan och den märkliga kvarhängande doften av stickande kemikalier, ett intryck av klinisk renhet som skar mot den påbörjade förruttnelsen) där vattnet stillnat tecknat i samma bländande skala som en sandstrand sedan man plågsamt slår upp ögonen efter att ha vaknat på den utsträckta handduken.
Jag vet inte varför jag återkommer till vädret. Kanske helt enkelt för att då jag har absolut intet att säga och liksom sömnig sträcker ut mig framför vårt tre meter höga köksfönster för att se någonting annat är det enda som slår in de färglösa taken från new town till fife och kaskaderna av ljus från himmelen. Och från soffan, sedan jag satt mig ner, inte annat än detta, tre gula pipor på grannhusets skorsten, skuggade i grått och sedan den marmorerade skottska himmelstapeten och lutad mot glaset detta besynnerliga negativ av inverterade gröna kullar som J någon gång plockat upp ur en container nere i hamnen och som av oförklarliga skäl placerats just där likt en påminnelse om allt det vi upphört att se. Himlen välver sig likt en vit klippa över de vita genomskinliga fälten. Detta bergsmassiv som skrapar mot fönsterglaset.

4 kommentarer:

Anonym sa...

Jag har varit där - sett det där - från dina fönster, från din utsikt, från samma gata, samma soffa. Ditt fönster är så stort - och himlen blir så ofantligt hög och stor där man sitter innanför och blickar ut.
A-M

Hypergraphia sa...

Det är så mycket fönster att jag ibland inte vet hur jag ska förhålla mig till det. Som att betrakta världen från en fönstret till fören på en farkost. Lite Jules Verne, med Nemo i köksfönstret. Vad nu? What's this? What is lurking around the corner? Ständig förvåning.

Anonym sa...

Ständig förvåning - det är ett vackert anslag att betrakta världen. Jag undrar alltid - så jag älskar undringarnas förhållningssätt. Anne-Marie

A sa...

Jag är full. Jag ska läsa ditt inlägg alldeles snart, eller imorgon när jag kan få mer utav det (har en tendens att bli urskiljningslöst gråtmild i det här tillståndet och jag vet att tårade ögon ofta gör den resternade texten oläslig(eller så läser jag det nu, men skyller bristen på intellektuell feedack på alkoholen)). Tyvärr så vinner cigaretten på balkongen nu över ditt inlägg, jag kommer dock tänka på fönster. Men jag kommmer sova gott sen, och jag kommer tillbaak.
/A